Åren går och springer iväg

Det var ett tag sen sist kan man väl säga... Mycket har hänt, och ändå inte. Livet fortsätter och jag försöker haka på så gott det går. För ungefär ett år sedan var jag 35. Problemet med det är att det ser så jävla gammalt ut när man skriver det. Kan inte riktigt identifiera mig med den åldern. Tycker väl inte att jag är så gammal egentligen. Såhär såg det ut på den gamla goda 35-års tiden:

Elin lär sig dreja. Present från lillasyster :-)

Et voilá! Här är resultatet! En lattemugg och en...liten skål?! Senare blev det vitglaserat, blank mugg och matt fat.Mycket rolig present, funderade länge på att skaffa en drejskiva själv!

Detta året fyllde jag något ännu hemskare, nämligen 36 (jo jo, huvudräkning på hög nivå). Fotona därifrån måste jag ju lägga upp eftersom de hänger i hop med bilderna från ifjol. I år åt vi tårta och drack latte. Hade jag haft ett bättre minne hade jag druckit ur min fina mugg, men jag skyller på åldern, och glömde bort den helt.

Finaste lillasyster skummar lattemjölk.

Goda men förvirrande tårtor. Hallonfyllning i den med jordgubbar och jordgubbar i den med hallon på.

Visst är det en fin bild på mormor?!

Julgran innan den 23:e!!!!!!!

Detta år har jag varit ute i god tid och ordnat en julgran. För det mesta brukar vi stå där på lillejulaftons kväll,typ, och leta efter en någorlunda gran i mörkret. Å andra sidan är det ju ingen sport att köpa gran andra veckan i december. Sånt är till för mesar. Living on the edge är mitt motto. Årets gran gick löjligt lätt att införskaffa. Jag och flickorna körde till granförsäljaren runtom hörnan, drog ut den första granen som fanns, köpte den, fraktade smärtfritt ( både bildligt och bokstavligt) hem den och klädde den inom loppet av en timme. Jag tror att jag kommit på nästa utmaning inom julgransköpen:

• Hur snabbt kan man ha en klädd gran i sitt hus?

Jag kom nu på en annan utmaning:

• Hur snabbt kan man lägga in foton på sin blogg och ändå komma ihåg att rotera dem så att den eventuella läsaren slipper lägga huvudet på sned?

Vi har dessutom hunnit med att göra ett pepparkakshus. Det går också smärtfritt om man fixar en färdig byggsats och använder en gräddsprits till kristyren. Den här gången orkade till och med barnen hålla ut tills huset var färdigt. I mitt nästa liv ska jag göra ett viktorianskt pepparkakshus efter mina egenhändigt ritade och utbakade modeller. Detta livet nöjer jag mig vid att ha trevligt tillsammans med mina barn utan att få spader för att allting går åt skogen. JULFRID!!

Det är jättebra att låta barnen smälta socker själv! Obs! Detta var ett skämt!

Los hombres estan en casa!

Äntligenhar Max och Emilio kommit hem! Ja, det vill säga, de kom för snart tre veckor sedan. Men det var en lång väntan. Dagen innan de skulle komma till Kastrup tillverkade flickorna en liten välkomstskylt som vi satte på väggen. Vi hjälpte till alla tre och arbetet flöt på bra tills telefonen ringde. Under tiden som jag pratar i telefon så hör jag hur Bianca börjar gallskrika. På skylten, där vi målat "välkommen hem" i olika färger och lagt glitter på, har Åsa kompletterat med sitt namn underst. Nu står det alltså "Välkommen hem Åsa" på skylten. Men i ochför sig, hon kommer faktiskt hem från dagis också...

Jag skulle bara lägga en sista hand vid konstverket och limma fast en liten paljett när limflaskans kork fastnade likt ketchupen i en dylik flaska. SSSSSSSSSSPPPRRRRRRRUUUUUUUUTTTTT sa det när proppen lossnade. Jag hade lim från topp till tå, till och med i håret. Men fint blev det. Däremot är det fortfarande lite klistrigt på golvet i köket.

Jag och Bianca väntade tappert på Kastrup i nästan två timmar, men sen var de där!!!!!!!!!!

Söndag i Skrylle

Idag har jag och Åsa varit i Skrylle. Vi gick en tur ner till sjön och kastade lite stenar (ej mobiltelefoner!) och sedan så eldade vi lite medan jag gjorde makaroner med köttfärssås. I bilen på vägen hem ringde Anders och bjöd på middag på en thailändsk restaurang, mums tyckte Elin. Sista fotot visar all packning med leriga kläder och liggunderlag, kladdigt Trangiakök och annat mysigt att ta hand om. En trevlig söndag med andra ord!

Lördagsmys

I dag är det lördag. Det känns riktigt härligt faktiskt. Efter en hel veckas intensivt arbete ska det bli skönt att vara lite ledig. Idag ska Bianca på kalas till en skolkamrat, det är det enda som är inplanerat idag. Resten av dagen ska vi bara ta det lugnt och mysa lite härhemma. Morgonen började bra, Åsa väckte inte oss förrän 9.30, det är nog ett rekord! Ändå somnade hon redan kl 22 igår. Hon var tydligen också trött. Igår var Emma här för att ta del av lite fredagsmys. Vi lagade mat tillsammans, potatisgratäng med fläskfilé och en god sallad. inte dumt alls. Därefter tittade vi på Idol, där Mattias helt oväntat åkte ut. Det trodde vi inte eftersom han gjorde sitt bästa framträdande på länge, tyckte i alla fall jag och Emma. Efter omröstningen hade Bibs somnat i soffan tillsammans med Åsa, jag och Emma var på god väg att göra likadant så där tog fredagsmyset slut. Emma åkte hem till sig och vi gick och la oss.

Nu på morgonen har jag gått och småstädat lite medan barnen har lekt och pysslat. Åsa målade med "blåspennor" och lekte med sina dockor och Bianca gjorde fönstermålningar. Jag lånade Max stereo ( tack Max!) så vi kunde lyssna på lite musik. Det har varit jätteskönt, ingen stress, ingen tid att passa och inget bråk mellan flickorna.

Nu ska vi strax iväg för att köpa en present till Bibsans kompis, så får vi väl se vad jag och Åsa hittar på.

Brev till Max

Just nu i skrivande stund är Max och hans pappa i Chile på semester. Vi saknar dem förstås väldigt mycket, men det känns lite bättre när vi vet att vi kan "träffas" varje dag på MSN. Då känns det inte som om de är lika långt borta. Nu har nästan halva tiden gått och vi kan börja räkna ner dagarna tills de kommer hem. Anledningen till att inte resten av familjen har följt med är att jag skriver på mitt examensarbete, som jag inte kan missa på några villkor. Annars får jag ingen examen och det betyder att jag inte får nåt jobb. Och det vill jag ju ha. Annars blir det ingen lön, och som alla vet: no money= no funny!

Men nu har jag kommit på en briljant idé! Jag kan ju blogga om vad vi gör här hemma, så att Max (och hans pappa) kan läsa om det. Då kan de känna sig mer delaktiga i vad vi gör. Eller så gör jag så att Max får mer hemlängtan. Eller kanske tvärtom, vem vet?! Nåja, hur som helst har jag idag varit på studiebesök i en uteförskola. Jag är helt förälskad i deras förskola som ligger precis i utkanten av en liten by. Själva gården är full med kullar att ta sig upp och ner för,buskar och träd att klättra och gömma sig i, en liten bro och vatten under där det bor grodor, paddor och vattenödlor. Barnen på denna förskolan är ute nästan hela tiden, vilket man kanske hör på namnet. Närmast ligger en åker och sedan mer backar och gångstigar. Det finns höns och ankor man kan titta på och bärbuskar, äppleträd och smultron att få frukt och bär från. Här hade jag velat gå när jag var liten.

Här hemmar har vi ändrat om lite i köket. Det kändes så ensamt att ha det stora köksbordet, så vi tog bort ena halvan. Det blev lite mindre och mysigare.

Alldeles nyss gick jag upp på Bibsans rum, de hade gjort en stor koja att leka i. Åsa hade gjort en egen del.

Dagarna går fort när det bara är vi tjejer hemma. Barnen stannar länge på dagis och fritids, sen hinner man hem och laga mat, läsa läxor och umgås lite innan vi lägger oss. Varje kväll slutar i tv-soffan som vanligt. Måndag=CSI, tisdag=House, onsdag=Heroes, torsdag=Ghost Whisperer och till sist fredag=film mys. Så ni missar inget särskilt killar, förutom en massa tv.

(PS: Till Emilio, vi har faktiskt väldigt städat i hela huset, till och med i Biancas rum. Det enda stökiga är madrasserna! Bara så att du vet. DS:)

Fina fisken?

Emilio ringde hem från jobb i måndags och frågade om jag ville köpa nyfiskad torsk för 20 kronor kilot. Jättegott! Köp minst tre kilo så kan vi bjuda någon på mat också, sa jag i min enfald. Tjugo spänn kilot lät väldigt billigt, speciellt som lillasyster berättade att hon nyss köpt detsamma i fina butiken, men betalat 169 kronor kilot (av misstag ska visserligen, hon missade 1:an på prislappen). Jag kollade för säkerhetsskull med Emilio om fisken var urtagen och så , eller om det skulle bli typ en levande torsk. Jodå, både inälvor, huvud och ben skulle vara avlägsnat hade fiskaren sagt. Detta var vad jag fann gloende tillbaka på mig ur min vask i eftermiddags:

Jättekul! Jag har visserligen fiskat aborre om sommaren ibland, men på sin höjd krokat av de från kroken. Nästa gång jag sett dem har det varit på middagstallriken tillsammans med mandelpotatis (tack farmor Oscaria!). Åsa undrade om vi verkligen skulle ha detta till middag.

Precis när jag börjat mecka med firren (det där lät nästan vulgärt) knackar det på dörren och min svärmor kommer som sänd från himlen! Om någon kan ordna denna stirrande fisk till något som går att tillreda är det hon. Svärmor kavlade upp ärmarna och högg av huvud, fenor och benade ur på två röda sekunder. Hade jag inte hindrat henne hade hon fjällat och fileat dem också. Det var väldigt dumt gjort att inte låte henne göra det skulle det visa sig, menmin idé var att fylla dem med något gott och folieinsvept (fisken alltså, inte jag) baka dem i ugnen. Typ såhär:

Jag kan säga som såhär, mycket jobb för tråkig mat. Antagligen hade jag för lite kryddor och för lång tid i ugnen. Varken barnen eller jag tyckte det var något vidare ( och de fick t.o.m fiskpinnar). Jag kunde inte sluta tänka på hur fisken såg ut från början och tappade aptiten. Det enda roliga var benen som blev över.

Resterna ska jag göra fiskgratäng på, men medMYCKET dillsås, en vacker dag. Vilket betyder - inte inom den närmaste tiden. Såhär vid niotiden på kvällen luktar huset fortfarande fisk, undrar hur det hade luktat om jag gjort som svärmor föreslog: kokt soppa på fiskhuvudena. Enligt receptet skulle de kokas under lång tid utan lock. Ett litet tag tänkte jag att jag skulle prova det, men eftersom jag isåfall skulle trycka ut ögonen med mina fingrar gav jag upp den tanken ganska snabbt.