Jättekul! Jag har visserligen fiskat aborre om sommaren ibland, men på sin höjd krokat av de från kroken. Nästa gång jag sett dem har det varit på middagstallriken tillsammans med mandelpotatis (tack farmor Oscaria!). Åsa undrade om vi verkligen skulle ha detta till middag.
Precis när jag börjat mecka med firren (det där lät nästan vulgärt) knackar det på dörren och min svärmor kommer som sänd från himlen! Om någon kan ordna denna stirrande fisk till något som går att tillreda är det hon. Svärmor kavlade upp ärmarna och högg av huvud, fenor och benade ur på två röda sekunder. Hade jag inte hindrat henne hade hon fjällat och fileat dem också. Det var väldigt dumt gjort att inte låte henne göra det skulle det visa sig, menmin idé var att fylla dem med något gott och folieinsvept (fisken alltså, inte jag) baka dem i ugnen. Typ såhär:
Jag kan säga som såhär, mycket jobb för tråkig mat. Antagligen hade jag för lite kryddor och för lång tid i ugnen. Varken barnen eller jag tyckte det var något vidare ( och de fick t.o.m fiskpinnar). Jag kunde inte sluta tänka på hur fisken såg ut från början och tappade aptiten. Det enda roliga var benen som blev över.
Resterna ska jag göra fiskgratäng på, men medMYCKET dillsås, en vacker dag. Vilket betyder - inte inom den närmaste tiden. Såhär vid niotiden på kvällen luktar huset fortfarande fisk, undrar hur det hade luktat om jag gjort som svärmor föreslog: kokt soppa på fiskhuvudena. Enligt receptet skulle de kokas under lång tid utan lock. Ett litet tag tänkte jag att jag skulle prova det, men eftersom jag isåfall skulle trycka ut ögonen med mina fingrar gav jag upp den tanken ganska snabbt.
No comments:
Post a Comment