Detta år har jag varit ute i god tid och ordnat en julgran. För det mesta brukar vi stå där på lillejulaftons kväll,typ, och leta efter en någorlunda gran i mörkret. Å andra sidan är det ju ingen sport att köpa gran andra veckan i december. Sånt är till för mesar. Living on the edge är mitt motto. Årets gran gick löjligt lätt att införskaffa. Jag och flickorna körde till granförsäljaren runtom hörnan, drog ut den första granen som fanns, köpte den, fraktade smärtfritt ( både bildligt och bokstavligt) hem den och klädde den inom loppet av en timme. Jag tror att jag kommit på nästa utmaning inom julgransköpen:
- Hur snabbt kan man ha en klädd gran i sitt hus?
Jag kom nu på en annan utmaning:
- Hur snabbt kan man lägga in foton på sin blogg och ändå komma ihåg att rotera dem så att den eventuella läsaren slipper lägga huvudet på sned?
Vi har dessutom hunnit med att göra ett pepparkakshus. Det går också smärtfritt om man fixar en färdig byggsats och använder en gräddsprits till kristyren. Den här gången orkade till och med barnen hålla ut tills huset var färdigt. I mitt nästa liv ska jag göra ett viktorianskt pepparkakshus efter mina egenhändigt ritade och utbakade modeller. Detta livet nöjer jag mig vid att ha trevligt tillsammans med mina barn utan att få spader för att allting går åt skogen. JULFRID!!
Det är jättebra att låta barnen smälta socker själv! Obs! Detta var ett skämt!
